2009-09-01

Gastric bypass (och Adhd)

Det är en del nya som hittar hit lite nu och då och som ser att jag har gjort en gastric bypass och sen läser dom flera inlägg där jag skriver om hur dåligt jag mår. Därför känner jag att jag måste poängtera att mitt mående psykiskt just nu har ingenting att göra med min gastric bypass operation :)


Jag gjorde alltså operationen i slutet på februari 2008 och har tills nu gått ner över 68kg. Det är ingen dans på rosor att göra operationen men även om man har det jobbigt ibland så är det fortfarande så otroligt mycket lättare än hur jag hade allting innan operationen. Jag rör mig enklare, jag trivs mer med mitt utseende och bara att kunna gå på stan och köpa dom kläderna jag VILL ha och inte bara dom som jag KAN ha.. Att kunna gå in på Gina Tricot /VeroModa med kompisar, utan att stanna vid dörren för jag vet redan att jag mår dåligt och inte kan ha kläderna.


Det som kan vara jobbigt är att hålla reda på maten hela tiden, att man ska äta ofta och dricka och se till så allt sköter sig bra. Att dumpa är nog det värsta för mig, fast ändå ångrar jag aldrig open, ens då jag har dom värsta dumpningarna. Och en stor dumpning är ändå lättare för mig att gå igenom än att ha livet som jag hade det innan open. Hoppas ni förstår hur jag menar? :)

Lite svårt att förklara :D


Här kommer också en förklaring till vad dumpning kan innebära. Många vet inte riktigt vad det är nämligen:

Normalt stannar födan i magsäcken 2-4 timmar, för att sedan portioneras ut i tarmen. Efter ingreppet fungerar inte detta. Det finns inte längre någon funktion som kan portionera ut födan i tarmen. Detta kan göra att maten alltför hastig kommer ut i tunntarmen. Innan ingrepet kom maten först till 12 fingertarmen sen tunntarmen men nu åker maten direkt till tunntarmen. Då kan symptom i form av hjärtklappning, yrsel, svettningar, sänkt blodtryck, magknip och diarré uppstå och de kallas Dumping. Symptomen uppträder i samband eller strax efter måltid. Det brukar framför allt vara feta och söta livsmedel/maträtter som orsakar problemen. De kommer alltså för sött eller för fett till tunntarmen ochdå börjar kroppen jobba på att få bort de. Innan operation tog de en lång stund innan maten kom dit och mycket av sockret/fettet hade försvunnit på vägen.
För att kunna ta hand om maten producerar kroppen insulin. Alltför stora mängder av sötsaker ökar insulinmängden snabbt. Detta kan leda till att blodsockernivån först stiger kraftigt, för att sedan hastigt sjunka. Cirka två timmar efter en måltid kan man då känna av symptom som svaghetskänsla, yrsel, hjärtklappning och ev svimningskänsla. Dessa symtom kallas också Dumping. Dumping i sig är inte farligt men upplevs ofta som obehagligt. Genom att undvika stora portioner, söt och fet mat kan effekten av dumping minskas. Det är också viktigt att dricka mellan måltiderna, för att undvika att maten alltför snabbt kommer till tarmen. Om Du känner av dumping är en stunds vila bästa behandling.


Hos alla som gör en gastric bypass ser hela resan otroligt olika ut men oftast börjar man med att gå till sin läkare på vårdcentralen eller dylikt för att få en remiss till en gastric bypass. Sen blir man kallad till kirurgen för att få ett godkännande av honom och till slut blir det operation :) Vissa krav ställs för att man ska få godkänt. Tex bmi ska vara minst 35/40 (beroende på ställe i sverige) och man ska ha provat många olika andra utvägar innan det är aktuellt med operation.

En del har väldigt dåliga värden och ett hjärta som kanske inte skulle klara av open, och då får dom inte heller den. Så det är en del saker som spelar in i bedömningen.

Vidare får vissa gå på informationsträffar medan andra måste ha ett "prövoår" där dom visar viljan till att ändra sitt liv innan dom får godkänt för op. Några andra måste göra en gastroskopi innan operationen medan andra inte behöver det. Så det är väldigt olika som sagt.


Bra ställen att läsa på mer om gastric bypass och hur det kanske är just där du bor är Viktdropp och Viktop . Mängder av fakta och stöttning av andra medlemmar och före och efterbilder :)

Jag svarar gärna på frågor och sådant som ni kanske hellre vill ställa till mig. Då kan ni antingen lämna en kommentar eller så mailar ni mig på viktopad@gmail.com så svarar jag så fort jag har orken och tiden till det :)


Det ni ser på bilden ovan är ett diagram på min viktnedgång. Jag har gått ner under det som var min målvikt och jag har haft några ras, men om ni kikar så ser ni också att jag stod på en sk. platå i drygt 4månader. Många får panik och tror att deras viktnedgång stannat helt då dom inte går ner på 2-4veckor, men se på mig. Jag hade en lång platå och det kan även ni ha, så misströsta inte!
Mina sista 15-20kilon som jag har gått ner nu på slutet har jag nog inte gått ner pga operationen utan pga min nya medicin. I april fick jag nämligen svaret på varför jag har mått så otroligt dåligt psykiskt och haft stora och allvarliga problem och symtom i hela livet som jag kan komma ihåg. Det är nämligen så att jag fick göra en utredning för Adhd och jag fick klockrena utslag och har extremt nedsatt på flera delar i utredningen. Detta gör att jag måste förlika mig med att jag har något som aldrig kan försvinna helt utan jag måste lära mig vad som faktiskt "hör" till adhd'n och lära om mig (ni vet hur det är att lära en gammal hund sitta :P) och man hamnar lite extra mycket i dåligt psykiskt mående för det är en hel del att ta itu med. Samtidigt som jag fick diagnosen så fick jag även börja medicinera för att lindra ner mina besvär och ni som har någon koll på adhdmedicin vet att det inte är den lindrigaste sorten av läkemedel vilket gör att jag har åkt på tammefan alla biverkningar som går, inkl tappad matlust.. Och det är INTE en bra kombo att få det då man är magsäcksopererad.. Det har gjort att jag rasat i vikt och jag går fortfarande ner. Jag och min man har dock kommit fram till en specifik viktgräns. "når" jag den så ska jag på allvar kräva hjälp att stanna vikten, men som tur är har jag inte kommit dit än och om jag har riktig tur så har min vikt börjat stanna av nu. Håll tummarna för mig!
Enligt bmi (som är skit, jag vet) så räknas jag ännu inte som underviktig och det är ju skönt det iaf, har nu ett bmi på 22.8 så jag ligger ju rätt "perfekt" nu om man kollar den.
Sen tycker många att jag är sååååå för smal nu osv, men jag tror det är mycket att det blir sån fruktansvärd kontrast motför min storlek förut och därför ser det "värre" ut än vad det kanske är? Jag vill dock själv inte gå ner mer, så tro absolut inte det nu :)
Nu vet ni iaf lite mer om min resa med operationen och varför jag mår dåligt, att det inte har att göra med min operation och att jag kämpar som ett djur varje dag för att få ordning och rätsida på måendet och livet som sådant. Det är bara att fråga om ni undrar över något, jag svarar på nästan vadsomhelst, även saker som inte har med just open att göra.
Svarar hemskt gärna även på hur det är att som vuxen kvinna få diagnosen adhd och saker runtomkring det. Jag är av åsikten att det är sinnessjukt att det är så lite kunskap om tjejer/kvinnor som har adhd och tycker det måste uppmärksammas så att våra döttrar/systrar osv kan få den hjälpen som dom kanske behöver redan som barn så det inte kraschar totalt i vuxen ålder som det har gjort för mig och många andra kvinnor.

6 kommentarer:

Kram från du vet vem ;) sa...

jisses amalia vilket kanon inlägg!!
Jag har ringt idag du vet , inte fått tid,men dom säger jag ska bli kallad sept okt!!
50 STYCK i kö innan mig ;o men borde ha operasjonen 5-6 månader efter möte m kirurg!

Hoppas verkligen inte det är dom kraven på sös!!!

Alexandra sa...

Ett otroligt klokt inlägg, vännen! Hoppas du inser att du är en mycket smart individ!

Lina sa...

Helt underbart bra inlägg. Långt, sakligt och mycket information. Och som du säger..att vissa tycker du är sååå smal, är ju med kontrasten till vad du vägde innan. Själv tycker jag du är så vacker och hoppas verkligen att du stannar vid en vikt så att du slipper söka för att du är underviktig.

Jag visar tecken på adhd, men psykkliniken jag går på vägrar göra en utredning och jag får väl hoppas att de har rätt...lugnande mediciner och annat för att få mig att orka genom dagarna

Kram på dig / Lina

Caroline sa...

Hej!
Har läst din blogg ett tag nu. Är GBP opererad den 7/9-09 . Så kom hem igår :)
Är även själv, en kvinna med diagnostiserad ADHD sen år 2000, då va jag 15 år.. Och jag vet hur tufft det kan vara.
Tack för en mycket upplyftande blogg :) Kämpa på!

tant helene sa...

hej!
vilken bra artikel.. ska själv göra en gbp op om ca tre veckor.. har även jag som vuxen fått reda på att jag har adhd.. skönt att läsa lite om hur det kan vara.. det är ju inte alltid rosenrött.. ser att det är ett tag sen du gjorde din op.. hoppas du har fått ordning på vikten nu..
Tack för att du delar med dig!!
Kram Helene

tant helene sa...

hej!
vilken bra artikel.. ska själv göra en gbp op om ca tre veckor.. har även jag som vuxen fått reda på att jag har adhd.. skönt att läsa lite om hur det kan vara.. det är ju inte alltid rosenrött.. ser att det är ett tag sen du gjorde din op.. hoppas du har fått ordning på vikten nu..
Tack för att du delar med dig!!
Kram Helene