2009-10-09

kvällsfunderingar

Är det bara i mitt liv som det är mer regel än undantag att folk möts genom mig, och sen börjar umgås dom ist?
Att då dom väl "hittar" varandra (tack vare/pga mig) så är jag överflödig... Det är nästan hela tiden det blir såhär och jag antar ju naturligtvis det är jag som gör något galet :(

Börjar nästan va skraj över att låta mina polare träffa andra nya polare för jag blir alltid "övergiven" i slutändan i princip. :(

1 kommentar:

Johanna sa...

JAg tror att du upplever det så för att du är en person med ganska stort kontaktnät ikring dig, du umgås med många olika människor och då upplevs det kanske så som du beskriver. Jag upplever det dock som så att man har olika sorters vänskap.

Jag tror inte att det ena utesluter det andra, för att dina vänner träffas genom dig behöver inte betyda att de måste sluta umgås med dig.