2010-09-25

:)

Oh förresten. BodyJam var sjuuukt roligt och jag ska dit igen på onsdag, har bokat in mig på passet idag :D Niiiice ska det bli för då kommer Sarah kunna va med oxå :)

Sen så köpte vi en byrå. Som det tog flera timmar att montera och upptäcka sen att det vart galet pga att instruktionerna inte beskrev vilken sida som skulle va åt vilket håll.... Då jag redan hållt på 2.5h så hade jag inte lust att göra om allting igen.. så jag tog fram pensel o färg o målade :p Men vart fint ändå i slutändan tycker jag så jag är nöööjd!

Soffan är här :D

Våran nya soffa har anlänt, yey :D
Ska bli annat soffbord o matta oxå, och lite upp på väggarna osv, men här ser ni iaf hur själva soffan blev :D

Bjuder oxå på kort på våra sötkissemissar som njuter av soffan ;) Kortet där dom ligger brevid varandra är taget ikväll, lördagsmys på hög nivå :P

2010-09-21

Peppad

Är ändå väldigt peppad för imorgon. Ska ju på premiärpasset av bodyjam och det ska bli spännande och roligt, gillar träning som är dansliknande :P


2010-09-20

lite av varje

Har sluppit fått sånt otroligt anfall efter den natten TACK OCH LOV. Dock kände jag av det ända till i morse som en brännande extrem magkatarr dock så det var inte skoj men nu är det mycket lindrigare iaf.

Dagen idag blev inte riktigt som jag hade tänkt mig men saker blev gjorda (mer än vad tänkt) och som tur var så gick läggningen av lilleman smidigt så jag har kunnat sitta o ha det bara tyst och sitta ensam i en timme i soffan och bara försöka slappna av, andas och njuta av varje minut.
Nu sitter jag o väntar på att älsklingen ska komma hem från jobbet, sen blir det att gå och SOVA för jag är knäckt :)

Bjussar på lite bilder. På nya jackan då jag har på mig den, på toppen o leggingsen jag fick av mina grabbar häromdagen då dom överraskade mig, på blombuketten min kära mamma gav mig och på två små tänger, en plattång och en krustång för volym. Dom är kanonbra! Och naturligtvis kort då vi gjorde vår plikt och åkte och röstade :P

2010-09-18

Uselt

Känner mig urusel just nu.

Vi skulle iväg på kalas för Fridas sambo fyller år men jag pallade inte att åka dit så Tony o Jesper åkte själva. Känner mig jättehemsk.

Inatt vaknade jag vid 01-02 tiden och låg i två timmar och vred mig av smärtor och var så nära ska ni veta att ringa efter ambulans för att smärtan var så fruktansvärd. Var på samma ställe ungefär som man känner av magkatarr, rätt högt upp alltså men det ilade och var hemsk smärta och kom och gick och strålade ut över hela magen och mot ryggen. Satan vad ont det gjorde.
Ni som varit med mig då jag fått ont då jag druckit lite alkohol och fått lägga mig, ni vet ju hur jag hade det då? Detta var ungefär liknande men tusen ggr värre.. Det säger ändå en del.. :(
Till slut lugnade det ner sig så jag kunde somna till iaf och i morse kändes det mer som lite magkatarr-aktigt.. Men så åt jag lite lite lite och fick hamna i fosterställning på golvet i några minuter innan det lugnade sig igen så jag kunde göra tårtan till födelsedagsbarnet iaf som jag hade tänkt överraska honom med.

I slutändan så känner jag att jag har så småont i magen hela tiden nu så jag fixar helt enkelt inte att åka iväg dit och jag känner mig urusel för att jag inte klarar av att åka och att mina grabbar fick åka iväg själva. Fan oxå :(

För att se det positiva i det hela så är det inte så illa som inatt iaf tack och lov och blir det så illa igen så får jag ringa sjukvårdsrådgivningen och höra med dom vad dom säger. En gång i tiden hade jag ibland stora magkatarrattacker som gjorde att jag åkte på akuten titt som tätt men dom kunde inte göra så mkt då och då jag var gravid fick jag en sådan oxå men då spydde jag blod så jag fick åka in på akuten i trollhättan o blev då inlagd och hade bukspottkörtelinflammation och fick vara inlagd i 3dagar med dropp.. Ev. är detta något av dom sakerna men jag hoppas på att det INTE är det!

Fan vilken dålig kompis jag är :(

2010-09-17

Älska älska älska :p




Har fått mig äntligen en iphone :p Och så fick jag ett skal av älsklingen igår afton som är på nedre bilden ni ser :D För att skydda baksidan av telefonen :)
Är sååå nöjd och sååå glad :D

Utmaningar

Har stränga order av min psykolog o överläkare att VILA så mkt jag kan för jag är precis vid gränsen till utbrändhet numer. Om vi har otur så har jag redan hamnat på fel sida av gränsen så att säga, men har vi tur så är det "bara" på gränsen och vi hinner stanna upp och reparera innan kraschen är total.
Så jag försöker vila lite nu då det lugnat sig med radhuset osv. Och folk runt mig har redan sett skillnad också direkt efter radhuset försvann för oss och att jag har blivit på bättringsvägen och jag hoppas verkligen det, även om jagsjälv känner att det går åt skogens. Lr nej, det gör det inte, jag känner själv skillnad motför sista tiden innan vi slutförde affärn med huset men jag har massa fortfarande att kämpa på med och tar en dag i taget.

En del har så mycket åsikter och tror och tycker så mycket om vad som borde vara bra för mig och vad jag borde göra och inte borde göra och lägger på extra ansvar på mig och extra press och ångest och det stjälper mig mer än det hjälper. Tro mig! Jag och min psykolog och överläkare och arbetsterapeut försöker så gott vi kan och kan nog mer fixa detta på rätt sätt än "amatörer" som aldrig varit i min sits och inte vet hur det känns för mig.

Vet ni tex hur min ångest känns i kroppen, i skallen, i hjärtat, i halsgropen bara då jag ska gå till lokala konsumbutiken som ligger runt hörnet på vårt hus ungefär? Hur det kryper i kroppen, hur panikkänslan ökar mer och mer för varje sekund och hur otroligt mycket jag måste fokusera och samla alla mina krafter jag har för att klara av att gå dit?

Eller hur det är att behöva åka till stan i något ärende och man hör varje röst som finns runtomkring en, man hör varje låt som spelas i alla butikerna i närheten samtidigt och man vet inte vad man ska fokusera på att ta in för intryck. Man vet inte hur man ska sortera och adhdn gör så att allting kommer in i en viiiid ström av intryck och alla mina sinnen är på högspänning konstant...


Jag har såklart bättre dagar och sämre dagar. Bättre dagar så kan det faktiskt kännas roligt att gå ner på Konsum och gå och strosa där och köpa det jag ska ha o dröja i affären en lite längre stund eller tom gå på stan och "njuta" av det hela en liten stund.

Andra dagar är det sämre. Då fixar jag inte att samla krafterna till att gå ner på konsum, utan sitter och gråter för jag är så jävla värdelös som inte ens klarar av att gå till affären. Och vissa av er tycker att det är bara gå och jobba för mig. Att jag måste komma mig ut och att det gör mig bra..

Min prio 1 det är min son. Min underbara älskade son. Att vara en bra mamma och ta hand om honom är det allra viktigaste för mig och det gör jag och det gör jag bra. Kraschar gör jag ist i tex situation som att behöva gå på konsum då jag är ensam, eller kraschar i min ensamhet då mina grabbar inte är hemma osv. Då min son är med mig så är jag en bra mamma som samlar alla mina krafter och min vilja till att vara en sån mamma som min son behöver och det är det viktigaste. Prio nr1.



Men iaf, nu kom jag ifrån det jag ville säga egentligen med inlägget.. Jag är lite träningssugen men har inte klarat av att lägga in det tillsammans med allt annat som varit runtomkring mig men nu ska träningsstället börja ett nytt gruppass, BodyJam som verkar riktigt roligt och jag sitter och funderar på om jag ska utmana migsjälv och försöka gå på det första passet.

För det första är det en instruktör som jag haft förut då jag gick aerobics, tryggt. För det andra är det premiärpasset vilket gör att ingen som kommer på det har nån aning om hur det kommer vara och vara lika noobs som jag, tryggt. Dock.. Mycket folk, nya intryck, ny sak för mig osv osv..
Men jag ska anmäla mig iaf så får vi oxå se närmare på hur mitt mående är och om jag pallar att åka i slutändan: jag ska låta mitt psyke och min kropp få bestämma och jag ska vara nöjd oavsett vad det blir bestämt i slutändan och inte få mer ångest ifall jag inte klarar av det hela.

Gastric bypass (och Adhd)


Jag tycker att det är dags att det här inlägget får postas igen nu då det börjar va ett tag sedan sist och nya besökare hittar hit. Jag vill poängtera att mitt psykiska mående inte har med själva gbp'n att göra, så att ni inte tror det :)


Jag gjorde alltså operationen i slutet på februari 2008 och har tills nu gått ner över 75kg. Det är ingen dans på rosor att göra operationen men även om man har det jobbigt ibland så är det fortfarande så otroligt mycket lättare än hur jag hade allting innan operationen.
Jag rör mig enklare, jag trivs mer med mitt utseende och bara att kunna gå på stan och köpa dom kläderna jag VILL ha och inte bara dom som jag KAN ha.. Att kunna gå in på Gina Tricot /VeroModa med kompisar, utan att stanna vid dörren för jag vet redan att jag mår dåligt och inte kan ha kläderna.


Det som kan vara jobbigt är att hålla reda på maten hela tiden, att man ska äta ofta och dricka och se till så allt sköter sig bra. Att dumpa är nog det värsta för mig, fast ändå ångrar jag aldrig open, ens då jag har dom värsta dumpningarna. Och en stor dumpning är ändå lättare för mig att gå igenom än att ha livet som jag hade det innan open. Hoppas ni förstår hur jag menar? :)

Lite svårt att förklara :D


Här kommer också en förklaring till vad dumpning kan innebära. Många vet inte riktigt vad det är nämligen:
Normalt stannar födan i magsäcken 2-4 timmar, för att sedan portioneras ut i tarmen. Efter ingreppet fungerar inte detta. Det finns inte längre någon funktion som kan portionera ut födan i tarmen. Detta kan göra att maten alltför hastig kommer ut i tunntarmen. Innan ingrepet kom maten först till 12 fingertarmen sen tunntarmen men nu åker maten direkt till tunntarmen. Då kan symptom i form av hjärtklappning, yrsel, svettningar, sänkt blodtryck, magknip och diarré uppstå och de kallas Dumping. Symptomen uppträder i samband eller strax efter måltid. Det brukar framför allt vara feta och söta livsmedel/maträtter som orsakar problemen. De kommer alltså för sött eller för fett till tunntarmen ochdå börjar kroppen jobba på att få bort de. Innan operation tog de en lång stund innan maten kom dit och mycket av sockret/fettet hade försvunnit på vägen.

För att kunna ta hand om maten producerar kroppen insulin. Alltför stora mängder av sötsaker ökar insulinmängden snabbt. Detta kan leda till att blodsockernivån först stiger kraftigt, för att sedan hastigt sjunka. Cirka två timmar efter en måltid kan man då känna av symptom som svaghetskänsla, yrsel, hjärtklappning och ev svimningskänsla. Dessa symtom kallas också Dumping. Dumping i sig är inte farligt men upplevs ofta som obehagligt. Genom att undvika stora portioner, söt och fet mat kan effekten av dumping minskas. Det är också viktigt att dricka mellan måltiderna, för att undvika att maten alltför snabbt kommer till tarmen. Om Du känner av dumping är en stunds vila bästa behandling.


Hos alla som gör en gastric bypass ser hela resan otroligt olika ut men oftast börjar man med att gå till sin läkare på vårdcentralen eller dylikt för att få en remiss till en gastric bypass. Sen blir man kallad till kirurgen för att få ett godkännande av honom och till slut blir det operation :) Vissa krav ställs för att man ska få godkänt. Tex bmi ska vara minst 35/40 (beroende på ställe i sverige) och man ska ha provat många olika andra utvägar innan det är aktuellt med operation.

En del har väldigt dåliga värden och ett hjärta som kanske inte skulle klara av open, och då får dom inte heller den. Så det är en del saker som spelar in i bedömningen.
Vidare får vissa gå på informationsträffar medan andra måste ha ett "prövoår" där dom visar viljan till att ändra sitt liv innan dom får godkänt för op. Några andra måste göra en gastroskopi innan operationen medan andra inte behöver det. Så det är väldigt olika som sagt.


Bra ställen att läsa på mer om gastric bypass och hur det kanske är just där du bor är Viktdropp och Viktop . Mängder av fakta och stöttning av andra medlemmar och före och efterbilder :)

Jag svarar gärna på frågor och sådant som ni kanske hellre vill ställa till mig. Då kan ni antingen lämna en kommentar eller så mailar ni mig på viktopad@gmail.com så svarar jag så fort jag har orken och tiden till det :)



Det ni ser på bilden ovan är ett diagram på min viktnedgång. Jag har gått ner under det som var min målvikt och jag har haft några ras, men om ni kikar så ser ni också att jag stod på en sk. platå i drygt 4månader. Många får panik och tror att deras viktnedgång stannat helt då dom inte går ner på 2-4veckor, men se på mig. Jag hade en lång platå och det kan även ni ha, så misströsta inte!

Mina sista kilon som jag har gått ner nu på slutet har jag nog inte gått ner pga operationen utan pga min nya medicin. I april -09 fick jag nämligen svaret på varför jag har mått så otroligt dåligt psykiskt och haft stora och allvarliga problem och symtom i hela livet som jag kan komma ihåg.

Det är nämligen så att jag fick göra en utredning för Adhd och jag fick klockrena utslag och har extremt nedsatt på flera delar i utredningen. Detta gör att jag måste förlika mig med att jag har något som aldrig kan försvinna helt utan jag måste lära mig vad som faktiskt "hör" till adhd'n och lära om mig (ni vet hur det är att lära en gammal hund sitta :P) och man hamnar lite extra mycket i dåligt psykiskt mående för det är en hel del att ta itu med.

Samtidigt som jag fick diagnosen så fick jag även börja medicinera för att lindra ner mina besvär och ni som har någon koll på adhdmedicin vet att det inte är den lindrigaste sorten av läkemedel vilket gör att jag har åkt på tammefan alla biverkningar som går, inkl tappad matlust.. Och det är INTE en bra kombo att få det då man är magsäcksopererad.. Det har gjort att jag rasat i vikt och nu ist kämpar för att få gå uppåt några kilon igen iaf.


Nu vet ni iaf lite mer om min resa med operationen och varför jag mår dåligt, att det inte har att göra med min operation och att jag kämpar som ett djur varje dag för att få ordning och rätsida på måendet och livet som sådant. Det är bara att fråga om ni undrar över något, jag svarar på nästan vadsomhelst, även saker som inte har med just open att göra.

Svarar hemskt gärna även på hur det är att som vuxen kvinna få diagnosen adhd och saker runtomkring det. Jag är av åsikten att det är sinnessjukt att det är så lite kunskap om tjejer/kvinnor som har adhd och tycker det måste uppmärksammas så att våra döttrar/systrar osv kan få den hjälpen som dom kanske behöver redan som barn så det inte kraschar totalt i vuxen ålder som det har gjort för mig och många andra kvinnor.

2010-09-15

Didriksons

Det blev en expedition parkas och denna färgen. Vad tycker ni? Den skiljer något i irl-färgen men jag tycker den känns fräsch och inte för lysande ändå :)
Finns i svart o rött oxå, men dom kommer troligtvis inte i min storlek, utan det var bara i denna färgen..
Men jag känner mig nöjd ändå :) tyckte den var superfin :)


2010-09-13

Och en till sak :P

Jag måste bara visa. Ni kommer skratta som fan, men jag bjuder fan på den ändå bara för jag är så stolt över migsjälv!
Min kära man har har en stång som han kör chin up's på och har tyckt att jag skulle göra det också för att stärka armar/rygg/mage osv och kan vara en bra sak för mig och jag har gjort nåt litet försök nu och då, men vääldigt sällan. Så träning kan man då inte kalla det för iaf ;)

Iaf så var min fina vän Sarah här häromkvällen o jag skulle visa henne att jag ändå gjort som framsteg men att jag inte klarade av en hel ens, och inte så konstigt heller med tanke på hur lite jag har försökt :P Men då KLARAR JAG ATT GÖRA EN HEL. Helt galet :D Och jag står chockad där o fattar ingenting för jag skulle ju inte klara en hel :D Jag har ju knappt lyft från marken öht innan men ja, nu klarar jag ju en hel :D Med lite mellanrum så klarar jag nån sisådär men bara en hel i taget men är sjukt stolt ändå! Och då var jag ju tvungen att få bevis på det hela så min man fick filma :P

Glömde ju :D

Var ju full rulle i helgen öht :P Fredag så lämnade vi in kläder på klädbytardagen på travet och jag har skippat göra det ett tag nu för jag har inte orkat hålla på med märkning o sånt skit o inte tyckt jag haft så mkt till över, men denna gång gjorde jag det iaf och jag fick sålt för 1000kr! Det var ju sjukt bra, hade trott nån hundralapp typ ;) Och dessutom var både Overallen och Viking-kängorna osålda och dom var jag ju övertygad om att dom var sålda i den summan, så det var massa skitkläder jag fick iväg. NÖJD är jag! :)

Nån som är ute efter en vinteroverall i stl 110 från H&M endast använd en vinter o fräsch eller ett par svarta viking-kängor i stl 26 kan hojta till :)

Sen i fredags morgon så åkte min kära mamma till sin bror i Hofors utanför Gävle och då jag har varit hundvakt åt Raffe. Lilla gubben :)

Dyngkåt och hur helig som helst

Min kära vän Sarah tipsade om en bok hon läst under resan hem från Sthlm och jag frågade genast om hon hade boken o jag fick låna den och det fick jag så den lästes för ett tag sedan och den var bra :) en liten "samlingsbok" kan man säga med småtexter med krönikor som Mia Skäringer skrivit. Hursomhelst så är det en bok som jag tycker var väl värd att läsa och jag påmindes om min kära vän Sofie då jag läste den för dom skriver på ungefär liknande sätt :p Fast min vän Sofie bloggar ju dårå och skriver inte böcker osv :P





Hyllade Mia Skäringers bästa texter i urval!

"Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet, och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. Efter nya Marior som av egen vilja och egen funnen kåthet vågar be sin Josef om helt egoistisk sex när lille jesusbarnet somnat. Mammor är väl också människor, eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma. Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är. Här är en bok med krönikor som jag skrivit i tidningen Mama och delar ur min blogg som funnits i två omgångar. Kom nära."
/Mia Skäringer

När Mia Skäringer började blogga hade hon samma tanke som när hon skrev sina krönikor i tidningen Mama: den skulle vara garanterat pumpsfri. Det vill säga "inga bilder på ett par snygga pumps jag såg i affären på väg till dagis". Resultatet har blivit en bok som är både rolig och allvarlig, tankeväckande och stark. Mia Skäringer bjuder på ett befriande öppet sätt in oss i sitt eget liv och delar med sig av sina erfarenheter, av skilsmässa, föräldraskap, nytt familjebildande. Dåligt samvete, prestationsångest och vacklande självförtroende. Hon krossar myten om superkvinnan som med ett glatt leende håller alla bollar i luften samtidigt, och önskar alla att ha mod att vara den man är och tänka mindre på att duga.

"Mia Skäringer får framför allt 30-plussiga kvinnohjärtan att darra av ångest och jubla av igenkänning."
DN

En mot hundra

Igår påbörjade jag en ny bok då jag ändå låg sjuk och eländig. Denna gång blev det "en mot hundra" och som vanligt då jag påbörjar en bok så läser jag den tills den tar slut.. Denna fick lite avbrott i sig på några minuter här och var eller en liten stund då vi skulle äta, sonen behövde mig osv, men den påbörjades och avslutades igår och jag tyckte den var bra. lite rörig för mig då jag inte åt min adhd-medicin igår, mycket namn och saker som hände osv så det rörde till det litegrann men funkade helt klart ändå.
Den är värd att läsa, det tycker jag :)



"

Operation Black Biscuit.
Jay ”Bird” Dodyns, federal agent inom ATF (Bureau of Alcohol, Tobacco, Firearms and Explosive), jobbar som infiltratör. Hans nya uppdrag är att infiltrera Hells Angels.

Uppdraget pågår under två års tid och Jay får problem med att skilja på sig själv och sitt alias ”bikern Bird”. Jay går så långt att han blir en fullvärdig medlem i 81.
81, åttonde och första bokstaven i alfabetet, HA.

I sin kamp att bli medlem dricker han hårt, knaprar piller, säljer vapen, spöar upp konkurrerande bikers och inte minst, lämnar sin familj i sticket.

Black Biscuit är slang för hockey puck.

En mot hundra, bygger på verklighet. Ingen biografi eller utredningsrapport utan snarare en memoar.
Boken är väldigt spännande, hela undercover historien gör att man blir engagerad och förundrad över biker kulturen och med den även Hells Angels, som med sin råhet ger en skrämmande bild utav HA. Detta kommer fram tydligt i boken, som är rapp och underhållande.

En mot hundra, är väl värd att läsa."

Måndag

Massor att vilja berätta, svårt att få ner det i skrift. Som vanligt nuförtiden.

Känns aning lugnare i livet, men ändå full rulle och jag har ingen koll, ingen kontroll.
Möten lite nu och då fortfarande. Har bla varit hos arbetsterapeuten på möte och ska få fler hjälpmedel. Det känns okej. Dom kommer göra det otroligt mycket bättre och lättare för mig i att ordna upp saker och lära om mig och strukturera upp saker. Förhoppningsvis kommer också det hjälpa mig med sömnen om jag får prova bolltäcket som är meningen också.
Men det är klart, det känns ju lite jobbigt att "behöva" hjälp via olika hjälpmedel. Det känns lite olustigt och obekvämt men jag har ju redan vant mig lite med att få ha "sigge" som hjälpmedel och det har hjälpt massa så jag vet ju det är mycket mer positivt än negativt.

I helgen var vi på 30årsfest. Jonas fyllde år :) Maten var god och sällskapet mycket trevligt :) Dock så åkte jag och Tony hem redan vid 22, för jag var sååå trött men hade haft en bra kväll ändå och det är det viktigaste :) Jag orkar inte mycket, men är glad jag åkte iväg en sväng iaf så :)

Nu är jag och lilleman sjuka härhemma dock. Feber och skallebang och förkylda öht så det känns inte alls skoj :/ Men enligt förskolan så ligger halva personalstyrkan och barnen i det oxå, för det hade ringt in sjukanmälningar hela morgonen tydligen.. Hoppas alla frisknar till fort!

2010-09-06

Frilla

Underbara Ida var snäll o pysslade om mig o klippte o frissa upp mig lite och här är resultatet :D Är såå nöjd och det var underbart att få sitta där o pysslas om och surra en stund med henne :) Tack Ida :)

Tack!

Jag vill tacka alla underbara människor som jag har runtomkring mig och som bryr sig om mig och som har oroat sig för mitt mående och har ren omtanke för mig och inte bara kastar ur sig skit, utan som berättar hur dom bryr sig ordentligt!

Ni ska inte behöva känna att ni måste vara tysta och inte våga säga något om att ni är bekymrade till mig, det är inte sånt som jag blir illa berörd av eller arg/grinig över för man märker vääldigt fort då det verkligen är omtanke man tar upp bekymren med mig eller om det är bara "nyfikenhet" eller bara få passa på att kasta ur sig något och dom som är oroliga för mig av ren omtanke, väljer ofta orden aning bättre oxå..

Men ni ska veta att jag uppskattar att ni bryr er om mig! Det värmer i mitt hjärta!

NÄR INGEN ANNAN SER




av Duncan Fairhurst

"Min far har stulit första halvan av mitt liv", tänkte jag. "Men den andra halvan tillhör mig."

Det här är en gripande sann berättelse om en ung pojke som blev oerhört sviken av den person han älskade allra mest - sin far. Från fyra års ålder bar Duncan Fairhurst på en fruktansvärd hemlighet. Uppfostrad i ett hem där sjuka ritualer var en del av vardagen, blev Duncan manipulerad, retad och sexuellt utnyttjad av sin egen far. I ett desperat försök att slippa undan sin pappas förtryck försökte han vid fjorton års ålder ta sitt eget liv. Till slut flydde han in i en kriminell värld fylld av alkohol och droger. När Duncan för tre år sedan såg sin far hand i hand med en liten pojke, bestämde han sig. Det handlade inte längre bara om honom, andra tvingades uthärda samma sak. Den 16 augusti 2004 anmälde Duncan sin far för sexuellt utnyttjande av barn. Det här är hans berättelse.

Trots en förlorad barndom lever Duncan Fairhurst i dag ett harmoniskt liv. Han är lyckligt gift och har fl yttat tillbaka till London efter en period som engelsklärare i Hiroshima i Japan. Han har valt att träda fram för att ge andra utsatta mod och självförtroende samt för att väcka uppmärksamhet kring sexuella övergrepp mot barn


------------------------------------------



SJUKT bra bok men sjukt hemsk bok. Fy för vissa saker han beskrev att han varit med om. Inget barn ska behöva gå igeom såna saker. INGET!

2010-09-01

1a sep

Jösses så underbart skönt! I förmiddags var vi på banken och avslutade hela affären med radhuset så nu äntligen har vi bara ett boende :p Oh ni anar inte hur känslan i mig var då jag gick ut från banken!

Jesper fick ett fint allvädersset från didriksons också idag att ha vid regn o rusk. Tack tack :) Även en mössa fick han så han matchar sina nya vantar han fick häromdagen :P
I morrn blir det möte med psykologen och dejt med Sofie en sväng och så ska jag försöka njuta av att det lugnar ner sig betydligt nu framöver och bli starkare för varje dag.
Fortsätter vara glad också över min ökade vikt är jag oxå :D

inköp

Lägg märke till hur mycket av sakerna som är till mig som är inköpt nu ;) :p Tony blev förvånad då jag kom hem med ingenting åt mig först :P Almenackan och tunikan/klänninen hitta jag dagen efter :)
Overallen och tvådelade vintersetet är från didriksons bägge, och förra säsongens vilket innebar halva priset, sånt gillas STARKT :D Han har fått nån mössa och så oxå men dom har han med sig på förskolan idag så det hann jag inte ta bild på :P