2011-03-07

Lipsill

Just nu känner jag mig som en ynklig lipsill. Krafterna tryter på mig efter dagens påfrestningar. Först körde jag själv med våran bil till psyk för att hämta ut mediciner och ta blodtrycket som var aning högt och sköterskan frågade mig vad jag tyckte om siffrorna och jag sa det inte såg bra ut gentemot vad jag brukar och så frågade hon mig om jag hade mycket att tänka på nu och stressigt och jag berättade att det var en del.. Hon sa direkt att det såg hon på mig så det var säkert därför det var aning högt just nu. ( dom kollar blodtrycket varje vecka )

Min arbetsterapeut mötte jag där så hon beordrade mig till hennes kontor då jag var klar på medicinska enheten så var bara springa dit innan jag skulle vara hos psykologen... Arbetsterapeuten och jag hade givande samtal, bl.a. Om linas matkasse ;) jag undrade ju direkt hur hon om någon visste jag var med i den tävlingen men då är hon med själv så hon hade sett mitt namn :) vi pratade om lite mer hjälpmedel och hon poängterade att det var ännu viktigare nu att ses då detta med whiplash-skadan tillkommit för då kan det behövas mer hjälp för mig.

Då jag var klar där skyndade jag mig till väntrummet för att invänta psykologen och då mötte jag Madde som var på väg och skulle hämta sin medicin så vi hann surra några minuter innan jag blev inropad till min psykolog. Givande möte även det känner jag och hon skulle oxå hjälpa mig lite med läkarkontakt iom mina mediciner. ( han är lite svår att få tag på)

Väl klar där så ringer jag SmurF som ringt flera ggr under mitt möte och han var i närheten så han mötte upp mig på psykparkeringen så fick vi tillbaka våran billaddare och så fick jag en kram och några minuters surr innan jag fick skynda vidare upp till solbacken där jag snabbt sprang in på barnens hus med endast en sak i tankarna. Spelet "vem där?" som jag lovat lilleman. Sen skynda i bilen igen och mot hamn.

Efter vägen ringde vc och jag surra med dom och fick telefontid med läkaren strax efter kl14. Tack tack o fortsätta färden mot hamn och sjukgymnasten. Där vart det en lugn omgång med tanke på förra gången och smärtan. Så enbart nålarna nu. Ingen el och inte heller någon vridning på nålarna. Så bokade vi in nya tider. Fortfarande 2ggr/v...


Efter det skynda hem och ge lilleman spelet och ta mediciner och försöka varva ner och så ringde läkaren och hon verkar som go :) undrar om hon är ny i hamn på vc.. Vi ska fortsätta enligt planen vi haft hittills. Förnyade recept och träffar med sjukgymnasten och det sistnämnda var viktigast för att rehabilitering på lång sikt.

Sen har jag försökt ta det lugnt men det är svårt. Lr tar det lugnt gör jag men stressig inombords är jag och som jag skrev i början känner jag mig som en lipsill just nu för jag är så orkeslös. Gråter för allt och ingenting :(








- Lotta via iphone 4

2 kommentarer:

Frida H sa...

Herregud med ärenden, möten och annat du hinner med. Men för någon med din diagnos, är det inte skönt att just röra sig och inte känna sig sysslolös? Jag är apkass med diagnoser så ursäkta min klumpiga fråga?
Jag älskar ha en sådan dag som din. När varenda minut är planerad så man inte känner att man kastar bort dyrbar tid. För jag vet, får jag en timme av stillasittande INNAN jag ska göra något så drar jag mig för att sedan göra något som jag egentligen MÅSTE.

Felicia6 sa...

Frida. Be inte om ursäkt, Det är en nyfiken fråga och uppriktigt undrande från din sida för att få lära dig mer om det hela antar jag och då är det helt okej att fråga :)

En person med "ren" adhd kan vara det antingen utåtagerande eller inåtvänd.. Utåtagerande är dom som "syns" i samhället och som är det samhället generellt sett anser är adhd-personer.. Dom kan inte sitta stilla, dom måste hela tiden ha projekt, dom är igång dygnet runt i princip.. typiskt dom här grabbarna i skolan som bara bråkade och slamsade och inte kunde sitta stilla...

Inåtvända typen däremot har hypern inne i skallen och får det så mkt så att ingenting blir fysiskt gjort i princip. Alltså man tänker på allt som måste göras typ 1-2månader fram så hjärnan blir överhettad och "tolkar" det som att man gjort allt det på dom 10minutrarna man tänkt allt.. så då är man helt knäckt och sitter och fixar ingenting ist.. Förstår du hur jag menar? :)

Jag är den inåtvända typen då det gäller hyperaktiviteten. Jag stressar ihjäl mig i skallen för allt som måste göras hela tiden så det blir för jobbigt för mig.

Men sen är jag inte en med ren adhd, utan jag lider även av generaliserad ångestsyndrom som försvårar det hela. Så jag får väldigt mycket ångest av vissa situationer osv.. En sak är att jag inte klarar av för mkt på en gång för det blir kaos för mig och stressar upp mig pga adhdn, och så får man tokmycket ångest för allt dessutom..

Sen blir det ännu värre då jag har sån värk efter min olycka. Jag pallar inte att göra så mkt då för jag får såna smärtor då..

Hoppas det gav lite svar iaf :)

kram