2011-03-31

Livet som sjuk

Det människor måste försökagöra är att förstå. Livet är inte som vanligt för en som är sjuk. Vad man än är sjuk i. Det är inte "bara" att tänka si och så eller göra si eller så.
Det är så mycket mer komplicerat än så.
Situationer som är väldigt simpla och enkla för vissa, kan vara fruktansvärt jobbiga för andra.

Ett telefonsamtal som någon gör utan att tänka, kan krävas en vecka för någon annan att klara av att göra.

Att gå till den lilla kvartersbutiken som vissa gör flera ggr i veckan kan en annan klara av att göra 1gång/halvår kanske.. att gå utanför dörren kan vara jobbigt för vissa.

Men alla försöker så gott dom kan i den utsträckning dom kan och det går lättare för en person att kämpa på och göra framsteg om den personen får uppmuntran och förståelse. Än att få folk som är lite med inställningen: "bit ihop och ryck upp dig för fan".

Så tänk på det i framtiden. Det är ett råd till alla, även till mig. Öka empatin lite och ha förståelse för att andras situationer inte är lika varandras och att alla har vi svårigheter med olika saker som måste få hanteras på olika sätt men alla måste få bemötas med respekt och förståelse för det dom har jobbigt med.


"Det är så lätt att såra. Lättare än du tror. Ett överlägset hån, några tanklösa ord du kanske inte menar kan påverka mer än du vet och ge en människa känslan av ensamhet. Det är så lätt att glädja, lättare än du tror. Ett vänligt leende, några uppmuntrande ord sagt i en vänlig ton kan värma mer än du vet"

7 kommentarer:

Anonym sa...

Men du är ju extremt motsägelsefull om hur du egentligen mår. Du bokar av din psykolog för huvudvärk men åker på Orilflame möten när du är riktigt sjuk och inte kan kliva ur sängen?! Prioritering?! Hur skulle det vara om du vände på steken? Vad är det du MÅSTE göra? Man måste födas och man måste dö, resten väljer du själv. Din blogg är extremt underhållande, så det tackar vi för!

Tack Tack!

Hanna sa...

Lyssna inte på de elaka kommentarerna jag ser mig läsa här. Du är riktigt stark Lotta! Tro på dig själv, som vi andra tror på dig. Jag tycker du kämpar på fantastiskt med allting och allting du har gått igenom, jag önskar att jag var mer som du! MODIG. Ibland behöver man även göra roliga saker, för att orka med alla måsten och de tråkiga i vardagen. Nej, dra åt helvete med er som tror något annat! Ni kan hålla era negativa kommentarer och tankar för er själva tycker jag. Go Lotta!!

Anonym sa...

Negativa kommentarer eller ett försök att stärka!? Det går jättebra att stryka medhårs och vara snäll hela tiden, men vem hjälper det? Kanske en knuff i rätt riktning inte skulle sitta fel? Jag är obekväm och jobbig, men är jag verkligen elak med det jag skriver? Kanske ställer jag saker på sin spets?

kattis sa...

Bara genom att vara anonym och skriva saker till en person man inte känner visar bara hur ruttet nätet kan vara. Människor som njuter av att kunna trampa på andra utan att ta ansvar för sina ord utan är " anonym"...Om du " anonym " visste vem Lotta är och hur hon kämpar, bakgrundsfakta och inte småbitar hon skriver här på bloggen så skulle du aldrig skriva som du gör...Vi som vet vem hon är ser bara dina ord som elaka påhopp på en underbar liten varelse. Bry dej inte ens om att svara på såna kommentarer Lotta, är bara slöseri av tid och energi...radera istället och bry dej inte, kommer alltid finnas andra som mår bra av att läsa om andras liv så dom slipper tänka på sina egna

Gunilla sa...

Anonym du som inte har alla dessa saker att tänka på hela tiden förstår inte hur det är att kämpa. Att inte gå till en psykolog och i stället ta och gå på oriflame möten är ett sätt för Lotta att känna att hon gör något med sitt liv. Jag har en syster som också kämpar med mycket i sitt liv och kan säga som så att tack vare att hon säljer produkter av olika slag så har hon kommit MEGA långt med sig själv. Från att inte våga gå ut genom dörren överhuvudtaget till att stärka sig själv så hon klarar av att göra ärenden. Precis som lotta som gör det på sitt sätt genom att gå på oriflame möten. Det är nog något du aldrig kommer kunna förstå förrän du själv sitter i situationen. Vet själv hur svårt det är att förstå hur man kan tycka och känna som dem gör, men dem jobbar med det i mängder mer än du någonsin kommer att jobba med dig själv. =)

Anonym sa...

Jag älskar era analyser av mig, vem jag är och vad jag har för bakgrund, dom är ju klockrena! Jag har läst Lottas blogg sedan 2007 och trodde mig skaffat en bild av henne, men jag måste säga att jag inte förstår vitsen med att skriva en personlig blogg om man inte skriver om sig själv, vilket ni bägge poängterat att hon inte riktigt gör?! Diskussionen blir tämligen värdelös när jag tydligen missuppfattat hela grejjen med vad hon skriver om. Sköt om er allihopa!

Lola sa...

Man kan ju inte göra annat än skaka på huvudet åt den anonymes kommentarer.....
En blogg som man tyckts bli så provocerad av hajar jag inte hur man vill läsa...