2011-08-30

Normalt?

Är det normalt att inte komma ihåg sist man var iväg och roade sig en afton lr kväll?
Att inte veta när man sist skrattade och fick umgås med vuxna människor utanför ens egna hem?

Försökte fördriva tiden idag då Tony åkte iväg och tränade, men ville mest hem, för jag hade inget att göra då mina naglar var klara.
Nu sitter jag här oxå, tony sov en stund för han ska jobba inatt, och nu drog han iväg och skulle väl komma hem om en stund, men sen åker han ju på nattpasset..

I morrn kväll åker han och tränar Bjj igen och fre och lör jobbar han kvällarna bägge två.. Så har jag tur så är jag inte "ensam" torsdag kväll och söndag kväll denna vecka iaf.. Två kvällar av 7 ska man väl inte klaga på?
Men ja, jag vet ju hur det brukar bli.. Jobb för Tony på kvällen eller att han åker iväg på nåt annat, eller så blir det att man stupar i säng för man är knäckt och inte har nån att hitta på nåt med.

Klädkammaren behöver rensas och sorteras, men det är ingenting jag klarar av själv med min värk och jag har ingen aning om när Tony har tid/lust att hjälpa mig att ordna upp det så jag får bära dom kläder som är lättast tillgängliga så länge..

Hösten är på ingång och det blir mörkare och mörkare ute och här sitter jag...

Man ska väl tänka att det finns dom som har det värre right? Jag har iaf två fina grabbar i mitt liv. Får vara nöjd och tillfreds med det och fortsätta vänja mig vid tanken att vara ensam utöver det och sitta hemma alltmest.

2 kommentarer:

Trollmamma sa...

Men du har inte funderat på att börja arbetsträna lite för att få komma ut? Bara nån dag/vecka och inte hela dagar utan kanske nån timme så där... Det brukar ju bara bli värre av att isolera sig. Eller varför inte kolla om Passage, det kanske vore nått...om du inte är livrädd för hästar förstås.

Sen om det är nån tröst så minns jag inte heller då jag och M gjorde nått tillsammans UTAN barnen. Det händer kanske MAX 2ggr/år om vi har tur :p

Kram

Felicia6 sa...

Maria, jag är ju ute på mycket möten osv på dagarna, och så har jag ju börjat på smärtskolan som är en dag i veckan ända fram till jul och dom säger att man helst inte ska ha så mkt annat då man går den, för den är rätt jobbig psykisk och fysisk i ens mående.

Däremot är det just kvällarna som är värst och då jag alltid sitter hemma.. Är aldrig med kompisar, ingen kommer hit och jag åker inte till nån.. Är aldrig ute och äter med nån, går på bio med nån, fikar med någon osv osv..

Och ja, saker att göra med Tony utan lilleman med är ju ännu mer sällan det händer. Men det som känns jobbigast är just att inte ha några vänner att åka till nån kväll lr som kommer hit :(